Långt borta i Stilla havet ligger den. Ön. Med paradisiska vita stränder och ett lojt och behagligt liv. Här bor den svenska läkaren Olivia sedan 20 år tillbaka. Hon lever ett i det närmaste assimilerat liv och försöker smälta in i den kultur som råder på ön. Här existerar ingen individualism. Jaget är ersatt av ett Vi och det kollektiva är inte så mycket ett val som en självklarhet. De sociala relationer vi känner i västvärlden lyser med sin frånvaro och alla tillhör alla och samtidigt ingen. I en kärleksrelation är kärleken huvudsaken medan äganderätten är bannlyst. Barnen tillhör alla och man uppfostrar dem gemensam enligt kollektivets normer. Den dag tre brittiska socionomer stiger i land på ön störs ö-livets stilla lunk och oron blir stor hos Olivia som med sin västerländska bakgrund inser att britterna kommit för att utreda påstådda sexuella övergrepp. En anmälan har kommit in från en turist och i de brittiska medierna sjuder harmen över pedofilön. Men vad är rätt och vad är fel? Vem har rätten att definiera vad sexualitet är och när man överskrider normalitetens gräns? Och är det möjligt att applicera lagar skapade för ett samhälle i ett helt annat slags samhälle tusentals mil därifrån?
Lotta Lundberg utforskar i sin bok frågor som rör kolonialism, kulturrelativism och sexualmoralism. Hon gör det med bravur och det långsamma tempot i en inte särskilt omfattande bok ger tid till eftertanke, vilket är välbehövligt eftersom detta är minerad mark. Berättarstilen svänger mellan olika perspektiv och läsaren sugs in i de moraliska frågeställningarna som varken är svarta eller vita. Ön är en fantastisk bok om ett nödvändigt ämne som lämnar läsaren med fler frågor än svar. Jag vågar dock lova att den inte lämnar någon oberörd.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar